Hotelvagnen efter strid och fastkörning.

STRID

Då var det vår tur att bli attackerade. Jag ska försöka sammanfatta detta på ett så förståeligt vis som möjligt. Det var många incidenter även denna dag.

Syfte med dagen var att visa närvaro i samma by som för ett par dagar tidigare sedan. Det i form av en fotpatrull, Sedan hade vi ett par andra uppgifter kommande dag, som dock uteblev då denna patrull blev minst sagt händelserik.

Till att börja med så havererade våran bärgarvagn kort efter att vi lämnat CNL (Camp Northern Lights). Så den fick eskorteras tillbaka för reparation.

När vi anlände till platsen så upprättade vi vagnsborg och inväntande ytterligare ett par vagnar som agerat eskort tillbaka till campen åt bärgarna. Så fort dem anslöt så gjorde vi oss färdiga för fotpatrull. Det hade blivit ganska sent nu pga av förseningar med den havererande vagnen. Vi hade inte mycket tid på oss till patrullen innan det skulle bli mörkt. Men tillräckligt ändå för att genomföra en kortare promenad.

Min grupp gick först in i byn. När vi kommer in till byn så är den om möjligt ännu tystare och tom än tidigare patrull. Endast några barn syns till här och där. Och dom är till min glädje inte lika rädda denna gång. Men ändå inte lika framåt som barn oftast är här. Vi tar oss igenom byn för att hitta lämpliga personer att samverka med. Men det gick inte alls bra med det, alla byns män var samlade vid den lokala moskén där dem satt och hade påbörjat sin kvällsmåltid. Det är ju ramadan här nu, vilket innebär att dem inte får äta förrän solen gått ner. De hade uppenbarligen tjuvstartat lite denna dag då solen ännu inte hade gått ner även om det inte var långt tills dess.

Männen verkade inte så förtjusta av att ha oss promenerande precis utanför deras moské där dem satt och åt. Ingen ville samverka och jag tyckte mest vi fick onda blickar mot oss.

Vi valde att gå tillbaka till våra vagnar och själva utspisa en sen middag innan vi fortsatte med planerad verksamhet. Väl framme vid vagnarna så gjorde vi lättnad i utrustningen för att torka den och oss själva torra från svett. Vi sitter i lugn och ro och äter vår sedvanliga nudelmiddag. Jag har ätit klart först och sitter i vår utfällbara campingstol bakom vår vagn och småpratar med killarna i min grupp, då det helt plötsligt låter "swoooosh" i luften nära vår vagn. Kort därefter hörs en dov detonation någonstans i marken inte allt för långt från oss

"Vafan var det där?" hör jag hur en vår grupp frågar. Jag verkligen kände hur något passerde precis ovanför våra huvuden, det tar mig cirka två sekunder att förstå att det där var en RPG riktad mot oss. Jag ställer mig upp och tar mig snabbt till ena sidan av vagnen där mitt kroppskydd hänger. Samtidigt som jag börjar ta på mig det så börjar det smattra i luften och flyga spårljus runt omkring oss. "Vi blir beskjutna!" skriker KSP-skytten i min grupp som står precis bedvid mig och också försöker ta på sig sitt kroppskydd. Jag får en adrenalinkick som heter duga och tänker att jag måste ta mig in i vagnen så fort som möjligt där jag har min AK5 och ett bättre skydd. Kulorna viner runt omkring oss under tiden vi lastar in oss själva i vagnen. Samtidigt som jag kryper in i stridsutrymmet så hör jag hur några av våra skyttesoldater börjar besvara elden. Jag grabbar tag i min AK5 (Automatkarbin) och kikar upp ur luckorna för att se vart dem skjuter ifrån så jag också kan hjälpa till att besvara elden. Jag hör hur det knäpper i luften av kulor som passerar runt om oss, Jag ser hur spårljus studsar upp i luften runt om våra vagnar från fiendens eldgivning, Tornskytten i golfvagnen som är snett vänster om mig skjuter två snabba granater med sitt kanontorn mot en av punkterna där eldgivningen kommer ifrån, han låter också sin KSP-58 (Kulspruta) gå varm mot samma punkt. Jag skymtar mynningsflammor borta bland dem dimmiga fälten men har problem att understödja med min eld då jag har en sjukvårdsvagn nära mig. Jag laddar min granattillsats för kunna lobba över deras vagn om det skulle skita sig rejält. Och jag lägger märke till hur KSP-skytten ur golfvagnen också låter sin kulspruta jobba mot mynningsflammor och andra misstänkta punkter i terrängen.

Jag och min ställföreträdande gruppchef är båda uppluckade åt det håll det skjuts, vi tar lägre ställningar än någonsin tidigare i vagnen. Det är bara våra huvuden och automatkarbiner som sticker upp ur vagnen. Jag har lagt all fokus på att spana och verka mot fienden så jag har inte tagit på mig min hjälm, men min ställföreträdande gruppchef skriker åt mig att ta på mig den. Mestadels för att jag skall kunna delta i radiotrafiken och höra ordrar och orienteringar som delas ut i det interna kommunikationssystemet, men självklart också för att få ett bättre skydd till mitt stackars uppstickande huvud.

Efter ett tag så avtar eldgivningen, inga mynningsflammor syns längre till. Granatgevärsskytten ur Golfvagnen gör avsittning med sin laddare och skjuter några lysgranater över fälten där fiendens eld ursprunligen kom ifrån, elden besvarar inte och inga fienden syns till, dem verkade ha flytt eller blivit nedkämpade av oss. Vi påbörjar anfall med vagnarna, men Golfvagnen kör fast och det blir stando medan Hotelvagnen drar loss dem. När det är klart så påbörjar vi vårt anfall ännu en gång. Tornskytten i Foxtrot vagnen skjuter några salvor då och då med sin kulspruta mot misstänka mål i terrängen under framryckningen.

En stund in i anfallet så avtar det mesta av skottlossningen. Det skjuts endast något skott här och där. Mestadels varningsskott från oss där vi misstänker att fienden befinner sig. För som bekant så är det väldigt svårt att urskilja en fiende när han har gömt sitt vapen. Så det är inte bara att skjuta för att man ser en afghan under anfallsvägen. Att råka skjuta en civil person skulle vara förödande för hela vår närvaro i detta området.

En av våra vagnchefer observerar vad han tror är ett lik i terrängen där elden kommit ifrån. Vid närmare undersökningar dagen efter så finns där inget lik, dock påträffas använd sjukvårdsutrustning på platsen.

Under anfallet så kör ännu en av våra vagnar fast, denna gång riktigt rejält. Den lägger sig på sidan i ett djup dike. Och kan varken ta sig upp själv eller med våra stridsfordon till hjälp. Vi får invänta våra bärgare som i denna stund befinner sig på CNL (Camp Northern Lights) för reparation av sin vagn.

Från och med att vagnen kör fast, till att våra bärgare tagit sig ut till platsen och dragit upp dem så har det runnit iväg närmare en hel svensk arbetsdag. Det hela är med andra ord över då. Under tiden har några andra enheter anslutit för diverse uppgifter. Vi försvarar platsen till morgonen då vi söker platsen efter skadade, döda och annat som kan vara oss till hjälp.

Det sista vi gör och som jag tycker var riktigt bra var att genomföra ännu en fotpatrull in till samma by, För att visa att vi inte låter oss skrämmas och att fieneden inte kan bestämma vad vi ska göra. Det är också ett tydligt tecken för invånarna att vi inte blivit besegrade. Då kan fienden propagera bäst dem vill för byborna. Vi har visat att vi finns kvar och att vi inte ger oss i första taget.

Men det bästa av allt var självklart att ingen av oss blev skadad.

P.S

Till er som tycker att jag skadar vår insats i området med bloggandet. Jag skriver inte ut namn på befattningshavare eller andra soldater. Om jag någongång skriver ett namn så är självklart inte den personens namn i verkligheten. Jag skriver inte om kommande operationer som vissa påstår att jag gör. Jag gör så gott jag kan att förmedla till våra anhöriga och andra intresserade där hemma vad vi gör här. Alla tycker inte det är lika viktigt som jag att dem också får ta del av vår vardag här. Kom dock gärna med kritik men helst konstruktiv sådan. Slut, frågor?  

 

Kommentarer

  • 2010-08-25 skrev Mikael

    Du skriver utmärkt och konkret om hur det kan vara "over there". Fortsätt som tidigare och ta väl vara på er.

    Anhörig

  • 2010-08-25 skrev Swe

    Konstruktiv kritik:
    1. Skriv inte dagar då hela skyttekomp. skall vara ledigt.
    2.Skriv inte perioder då DQ skall vara ledigt.
    3.Skriv inte i vilka områden ni skall göra operationer.
    4.Skriv inte ut förkortningar på förband när du inte vet vad förkortningen står för.
    5. Försök generellt att inte skriva ut saker som kan skada egna förband.

  • 2010-08-25 skrev keep up the good work

    Det är skönt att du skriver så man "vet" och kanske förstår lite hur det är för er att vara där nere! Vi på hemma plan uppskattar att du skriver och jag hoppas att du kommer att fortsätta!

  • 2010-08-25 skrev Joel

    Till Swe: Tack för konstruktiv kritik. Jag antar att du inte tycker jag ska skriva att vi jobbar "West of Mes". Det rapporteras ju dock i svensk media var och varannan dag att vi är där och jobbar. Så det känns inte som att det är så hemligt.
    Och när jag lägger upp något vi gjort så är det alltid i efterhand. Då vi redan varit där.
    Men visst jag ska ha det i åtanke.

    Misstänker också att du syftar på att jag nämner våran kommande leave också. Det är väl också rätt så allmänt känt att vi åker på leave. Men visst jag ska låta bli att nämna det i fortsättningen. Att kompaniet var ledig en dag skrev jag i efterhand. Då vi redan hade varit lediga. Vilket inte bör vara till någon skada.

    Jag vet dock inte vilka förkortningar du menar. Det är säkert möjligt att jag har fel i vissa. Men det är ju inte så att jag gissar mig fram till vad det kanske kan betyda. Jag skriver ju såklart ut det som jag vet att det ska vara. (även om jag har fel) Hjälp gärna till att rätta mig om du stör dig på det.

    Till er andra: tack för era positiva ord. Det uppskattar jag mycket. Motivationen börjar tryta då det annars mest är negativa kommentarer.

  • 2010-08-25 skrev slokhatt

    Bra blogg och inlägg, öppenhet är viktigt!

    Men även jag har reagerat på att du ibland tenderar att berätta om mer än vad som behövs för att få folk att förstå hur det är där nere.

    Ex:

    * Kanske är det inte jättelämpligt att skriva ut att ni understött hemliga operationer med hemliga förband. Även om hemliga förbands närvaro i området har undgått INS så lär knappast er närvaro ha gått obemärkt förbi. Som du vet kan INS lägga ihop ett och ett.

    * Kanske är det inte jättebra att skriva ut hur era skyttesoldaters natthjälpmedel inte fungerar som de borde under fordonsmarsch?

    * Kanske man ska undvika att bjuda INS på vetskapen om att ni inte har sett någonting under de senaste dygnens observationstjänst W-o-MES? Samma sak där. Eran närvaro är nästintill omöjlig att dölja, vad ni har observerat eller inte observerat är däremot kanske dumt att beskriva?

    * Kanske är det onödigt att öppet beskriva hur ni lämnar personal i gammal gruppering för att med resten av förbandet invänta i dolt läge på att ett eldöverfall på denna personal skall sättas igång av INS? Bygger inte hela förfarandet på detta överraskningsmoment?


    Jag tycker verkligen du ska fortsätta blogg, det är oerhört viktigt att folk får ta del av vardagen på CNL/MES/PO/Whatev på andra vis änn genom FM:s egna kanaler. Men kanske du borde be ett gäng kamrater läsa igenom dina inlägg innan du postar de här? Flera par ögon ser mer änn ett par!

    Stay safe!

  • 2010-08-25 skrev Jerry

    Äntligen lite annat än tidnings artiklar. Tag hand om er, och se till att komma hem.

  • 2010-08-26 skrev Denny

    Varför hade du din ak i fordonet? 1 meters snöre?

  • 2010-08-26 skrev Joel Thungren

    Till Slokhatt: Du har helt rätt i ett par av dem där synpunkterna. Jag har raderat endel av det i efterhand. Jag var lite väl snabb att lägga in några inlägg utan att tillräckligt många läst igenom dem innan. Men nu låter jag minst 4-5 personer läsa det innan jag publicerar något.

    Men att jag till exempel skriver att jag inte kan observera med mitt mörkermedel i den sandiga öknen tycker jag inte var så farligt. Det är en oändligt stor och tom öken som virvlar av damm där vi kör. Det finns inga människor där, inga hus ingenting förutom sand. Det är information jag inte tycker det är någon vidare värdefull information för INS.

    Sedan att jag skriver att jag inte observerat något behöver ju inte betyda att ingen av dem andra soldaterna i vagnen har observerat något.

    Men du har bra synpunkter och jag tar till mig det. Fortsätt komma med feedback.

    Till Denny: Den var faktiskt inte speciellt mycket länge än en meter och 25 centimeter från mig. Men jag hade annan utrustning på vagnen jag först var tvungen att få tag på.

    Over and Out Joel.

  • 2010-08-27 skrev Erik

    Det spelar väl ingen roll hur långt det är till vapnet om det är inne i vagnen. För allas främst din egen och dina kamraters säkerhet sluta med sådana här inlägg. Det är ingen som tycker att du är häftig. Du framstår snarare som en byfåne när du inte har ditt vapen på dig.

  • 2010-08-27 skrev Joel Thungren

    Till Erik: Det är så låg nivå på din kommentar så jag blir skrattfärdig. Du har inte varit på mission själv märker jag. Det funkar inte som du tror. Vi lägger inte ifrån oss vapnet för att vara häftiga som du verkar tro. Ska man äta i anslutning till vagnen så låter man vapnet stå i stridsställnningen som är INNE i vagnen eller så har man det på backen bredvid sig. Så nära som jag satt vagnen så hade jag i stort sätt bara kunnat luta mig bakåt och få tag på det.

    Har du inga vettiga åsikter tycker jag du kan vara tyst.

  • 2010-08-27 skrev Anhörig

    Jag tycker det som skrivs är bra, då vi anhöriga inte får allt för mycket info (enl min åsikt) så uppskattar jag dina inlägg Joel. Den andra bloggen är ganska fåordigt, ibland och fr FM blir inte så mycket heller, vilket kan vara förståligt ibland.
    Sen har alla en fri vilja att läsa bloggen och om det inte känns bra el att man irriterar sig på det som skrivs, behöver man inte läsa här.
    Så fortsätt göra det du gör Joel för jag tror att vi är många som uppskattar dina ord.
    Lycka till där nere å var rädda om varandra.

  • 2010-08-27 skrev Gimli

    Bra skrivet.
    Eftersom du skriver om dina egna tankar och upplevelser så finns inga rätt och fel. Du skriver sanning, din sanning. Jag som läser vill veta vad du tänker och hur du upplever att vara där och göra det du gör.
    Om du nu har lärt dig fel när det gäller några förkortningar eller om du nu hade ditt vapen 1,50m från dig gör bara dina berättelser mer personliga. Hade jag velat läsa en militärhandbok så hade jag gjort det istället, men nu läser jag här för jag gillar det du skriver och jag uppmanar även alla jag känner att läsa här för att de ska få en ökad förståelse, en förståelse som jag har svårt att förmedla till mina anhöriga på egen hand.
    Vad alla märkliga människor än säger så vet jag att du är en väldigt bra soldat!
    MVH/ En medarbetare. Du vet vem.

  • 2010-08-28 skrev Chris Anderson

    Joel, dina inlägg tillhör de mest läsvärda om insatsen i Afghanistan och jag tycker inte att du ska bry dig om kritiken. Opsec utgår jag från att ni löser innan inläggen publiceras.

    Jag är också glad för er skull att ni faktiskt har stridsfordon 90 på plats trots tidigare motstånd hemifrån. Utan dessa vagnar hade ert jobb varit betydligt farligare.

  • 2010-08-29 skrev Junior

    Riktigt bra skrivet :) ses i sandlådan

  • 2010-08-30 skrev Anonym

    Skönt att höra att alla klarade sig.

    OPSEC kommer alltid skapa problem och väcka åsikter. Var man ska dra gränsen är också alltid en utmaning. Själv la jag inte ut någonting. Kanske gör det svårare för INS men gör det definitivt svårare för anhöriga. Man kan reflektera många gånger över vilka som är viktigast i ens liv.

    Glöm framför allt inte att älta händelsen inom plutonen, det är den bästa psykologen som finns.

    Kämpa på.

  • 2010-08-31 skrev Erik Månsson

    Tackar för en intressant och oberoende beskrivning av läget i Afghanistan som inte är sockrad av politiker.

  • 2010-09-12 skrev Denny

    Har själv tjänstgjort i utlandsstyrkan och har alltid haft vapnet vid min sida och det är jag tacksam för. Varför slappna av? INS kommer knappast förvarna innan dom slår till. 1,25 är för långt ;)

  • 2010-09-12 skrev Joel Thungren

    Till Denny: Jag har svårt att tro att du aldrig la ifrån dig vapnet när du åt ute i fält. Det är väldigt imponerande annars.
    Och om du har varit på utlandstjänst så bör du ju veta att man faktiskt slappnar av lite ibland. Men behöver ju inte skjuta ut sig totalt bara för att man äter och torkar sin svettiga utrustning samtidigt.

  • 2010-09-12 skrev Martin

    Intressant läsning måste jag säga. Jag har läst alla påhopp angående vapenavstånd och dina försvar mot denna "händelse" osv. Men jag måste faktiskt även jag ansluta mig till kritikerna. Jag ifrågasätter på inget sätt ditt yrkeskunnande, men jag skulle av egen erfarenhet tipsa om att aldrig låta sig vaggas in i falska känslor av trygghet när man väl lämnat campen. Oavsätt om det är första veckan eller den sista veckan i missionen så går man aldrig säker någonstans och huden blir inte skottsäker med tiden. En vagnsborg är inte skydd nog enligt mig för att någonsin ta av sig den personliga skyddsutrustningen oavsätt om det är 90 grader varmt. När en kula väl är i luften så spelar det ingen roll hur många ögon man har i terrängen, kulan fortsätter mot sitt mål ändå.

  • 2010-09-13 skrev Insatt

    Martin du ska ha i åtankte där du sitter hemma i svala sverige att soldater dör inte bara utav kulorna. Soldater dör även här nere av värmen. Det är också en fiende. Där vi också måste anpassa oss och göra vad vi kan för att inte förlora emot. Och då kan det ibland vara nödvändigt att fläkta och torka sin kropp.

    Sedan så är det väl inte per automatik att man är invaggad i en falsk trygghet för att man gör vad man kan för att återfå ett bra stirdsvärde i form tidigare nämna åtgärder.

    Nej en vagnsborg är inte skydd nog, kroppskyddet är heller inte skydd nog. den dagen vi har skydd nog så kommer vi inte kunna lösa våran uppgift ute i terrängen.

    Kalkylerade risker och situationsanpassning är något vi måste jobba med för att överleva och lösa uppgift samtidigt.

blog comments powered by Disqus