Attack och beskjutning

 

Då var vi tillbaka på Camp Northern Lights efter några dagar i staden Sheberghan. Vi blev avlösta av en grupp ur en förstärkningspluton som för tillfället befinner sig här för att understödja oss i verksamheten. Vilket är oerhört uppskattat. Deras hjälp behövs verkligen.

När dessa avlösare själva skulle bege sig tillbaka till Camp Northern Lights så blev dem attackerade när de passerade det oroliga området som kallas "west of mes". Där vi utfört större delen av våra uppdrag. 

Ett okänt antal "insurgenter" attackerade deras Galtar (Pansarterrängbil). De lokala poliserna blir allt som oftast attackerade under dessa sträckor längs detta vägavsnitt. Poliserna kör grönmålade pickups. Vi kör oftast ökenkamouflerade fordon. Men denna gång var det grömålade svenska fordon.  Så vi misstänker att dessa insuregenter kanske misstog våra fordon för ANP (Afghan National Police) bilar och därför valde att attackera.

Det är sällan dem vågar ge sig på oss. Vilket är förståeligt. Vi förfogar sannolikt över fler soldater än dem, och vi är överlägsna i eldkraft och taktik.

Enheten som blev utsatt för attacken valde att stanna på platsen och ta striden. QRU (Quick Reaction Unit) enheten som denna dag bestod av Alpha plutonen ryckte ut till undsättning. Vi har alltid ett antal enheter som står i hög beredskap inne på CNL (Camp Northern Lights), utifall något skulle hända ute i terrängen.

När Alpha kommit fram till platsen så var striden för tillfället över. Men efter ca tio minuter så tog insurgenterna nytt mod till sig och började ännu en gång att beskjuta våra svenska styrkor på platsen.

I samband med att den andra striden satte igång så fick vi order om att också rycka ut till striden och understödja med våra Stridsfordon. När vi anlände så var det mörkt, lugnt och stilla på platsen. Vi såg inga som helst spår efter några insurgenter, och all skottlossning var över. De två styrkorna som stred under kvällen anmälde båda att de hade lite ammuntion och begav sig därför tillbaka till CNL. Vi kvarstannade på platsen under kvällen och natten. Vi tog terräng och var redo att slå tillbaka eventuella kvaravarande fiender.

Det blev lång natt spanades i våra mörkerkikare. När gryningen och tröttheten kröp på så började vi söka efter döda kroppar, blodspår, tomhylsor och andra tecken på strid. Efter några timmars sökande gav vi upp och åkte tillbaka till CNL utan några som helst spår efter striden. Vi fick senare uppgifter från de lokala poliserna att striden kvällen innan ledde till mellan 8-10 döda insurgenter. Det har jag svårt att tro på då vi kammade noll under förmiddagens sök av terrängen.

Vad blev då resultatet av striden för oss svenskar? Inte mycket alls som tur var, ett av fordonen fick punktering, antaligen från deras eldgivning. Det var också synliga märken från kulor som träffade bilarna här och där. De ska tydligen också ha skjutit RPG (Rocket propelled Grenade) varav en har "touchat" motorhuven på ena fordonet. Jag har inte sett det själv, men vi fick höra att det blivit som en fåra i huven av en förbipasserande RPG. De som satt i det fordonet hade med andra ord en oerhörd tur.

Jag pratade med en kille ur  Alpha plutonen dagen efter och frågade hur det hade gått och hur det kändes att bli attackerade. "Det var en bra strid för att vara den första striden, vi hade läget under kontroll och jag var varken rädd eller orolig för att det skulle sluta illa"

Ikväll har vi QRU (Quick Reaction Unit) tjänst igen och jag skulle gissa på att vi får rycka ut inatt i vanlig ordning. Hoppas bara att vi inte kommer för sent isådanfall. Kommer vi för sent gör vi ingen nytta, jag är här för att göra nytta.