Den nypyntade midsommarstången.

Femkamp och QRU-larm

Dags att uppdatera nu igen. Den gånga veckan har rullat på i ett relativt lugnt tempo. Vilket är skönt, det känns som att man gör ett bättre jobb då. Då man får jobba utvilad och fräsch.

Den gångna veckan har vi firat midsommar, åkt på patrull west of mes. Som blev minst sagt händelserikt, och vi har åkt på ett QRU larm som i efterhand verkade ganska meningslöst och onödigt.

Midsommar firades på CNL, med resning av midsommarstång, femkamp och en rejäl middag med en alldeles förträfflig efterrätt. Jag är inget stor "fan" av svenska högtiders mat, som alltid tycks vara likadan som alla andra svenska högtiders matbord. Det är ju alldeles för mycket fiskrätter på svenska högitder. Men det fanns mycket att välja på denna dag, så att även en kräsen icke fiskätare som jag kunde äta mig mätt. Och med efterätten som serverades kunde man inte gå därifrån missnöjd.

Femkampen var rolig. Och min grupp tog som vanligt ut segern i förskott. Vilket vi alltid verkar göra när det vankas någon tävling. Med all rätt har det ju visat sig gång på gång också. Det gjorde det även denna dag. Lag Echo Delta näst intill utklassade allt motstånd. Det var endast ett lag bestående av ett gäng poliser med varierande nationaliteter som gjorde utgjorde värdigt motstånd. Förutom den ovärderliga äran så vann vi FS19 kåsor, torkat renkött och en stor låda Haribo godis. Haribo godiset smälte dock ihop till en enda stor sockerdeg efter en liten stund i solen, så den fick vi kasta.

Vi skulle även få dricka våra första och kanske enda öl denna mission. Men just denna dag så var det självklart slut på öl med alkohol i. Så det får vänta till vår kommande leave nästa vecka.

Vi har även övat strid med galt (Pansarterrängbil) i öknen, då vi ibland om än väldigt sällan faktiskt har tillgång till och skall bemanna ett par galt fordon. Då kan det vara bra om man vet hur man skall agera i en eventuell stridskontakt.

I samma veva har vi besökt den Norsk/Tyska campen Marmal. Där vi från och med fs18 har vårat förråd och reparations möjligheter. Vilket kan tyckas vara oerhört osmidigt och dumt då den svenska campen ligger drygt en mil därifrån. Och det är precis vad det är. Osmidigt... för att ta ett exempel. Våra byxor tenderar att gå sönder titt som tätt. Speciellt i grenen, där hålet snabbt blir väldigt stort. Så stort att man måste byta byxor. Men då är det inte bara att gå och byta byxor inte. Då ska det planeras in en tripp till förrådet på marmal. Det är inte helt lätt, då vi allt som oftast är uppbokade med andra uppgifter. Så det kan med andra ord ta lång tid innan vi får byta våra trasiga saker.

Men det positiva med att åka till den campen är att där kan man fly verkligheten vi lever i här för en stund. Det är en gigantisk camp som inhyser många olika länders soldater. Norrmännen har mycket ögongodis i form av kvinnliga soldater med fördelaktigt utseende. Norrmännen verkar också alltid fira någon högtid, eftersom det alltid är så hög kvalité på maten där. Självklart firar dom inte högtider varje dag, dem är nog bara väldigt rika och har råd att skämma bort sina soldater. Men när deras olja tar slut så står vi där med våran skog och järnmalm och frågar dom  "Jaha..vad ska ni nu leva av? utan union och olja".

Här på CNL har vi som bekant något som kallas QRU (Quick Reaction Unit). Vilket innebär att vi står i beredskap att kunna rycka ut och hjälpa olika enheter som hamnat i situationer som dem behöver hjälp med att lösa, det varvas med vakt av campen. Det innebär i korta drag att vi bemannar vakttorn och gate. För att släppa in och ut olika enheter. Vi har även en post som agerar "växel" bemannar övervakningskamerorna på campen. Utöver det så finns det alltid ett par soldater som ska finnas till hands om något uppstår där man behöver understöd.

Vi fick QRU larm häromdagen vid 23 tiden. Precis när vi skulle gå och lägga oss. Vi fick information om att det hade samlats insurgenter i plutonsantal någon kilometer bortom höjden vi jobbade vid. Där det fortfarande pågår arbete med svenska soldater närvarande. Taggade till tårna framryckte vi dit och var beredda på att möta dessa insurgenter.

Men när vi närmade oss fick vi veta att vi inte behövde komma ända fram till höjden, då det var lugnt där nu. Så vi la oss i ett bakre läge under natten och bevakade ungefär samma område som vi bevakat under en hel vecka tidigare. Som jag förstod det, i väntan på nya orders. Det slutade med att vi fick genomföra i stort sett samma arbete som vi gjort där tidigare,  inga insurgenter syntes alltså till. Så att kalla ut oss för att patrullera en väg vi patrullerat redan under en veckas tid kändes kanske inte direkt som något befogat QRU larm. Så akut kan det inte ha varit. Men det är väl inte alltid lätt att hantera all information som kommer in. Dessutom blev jag väldigt åksjuk på vägen dit. Jag spydde från vagnen på väg ut. Och när vi stannade i vårat bakre läge så fick jag kasta mig ut på knäna och spy ännu mer.

Jag sa att jag bara blivit åksjuk till min grupp. Men dem verkade inte tro att man bli sådär dålig och spy så mycket av den utryckningen. Då det inte alls verkar ha påverkat dem. Jag fick iallafall vila mig i vagnen under större delen av denna QRU utryckning. Lite yr blev jag också, min gruppchef väckte mig på min plats i stridsutrymmet där jag sov ett par timmar under natten, och informerade mig om att vi skulle vakna för att det var dags att börja rulla. "Ok" sa jag...satte mig upp i min stol där jag somnade om direkt. Gruppchefen väcker mig igen och säger..."ja alltså du måste ju ha din utrustning på dig då". Den låg utanför vagnen...jag var så trött att jag inte ens reflekterade över att jag inte hade min stridsutrustning på mig.

Ja, men det hände inget spännande alls detta dygn. Vi patrullerade samma väg som förut. Sökte den efter minor igen. Hittade inget denna gång heller. Så det var väl bra.