Solen värmer inte så mycket som det kan se ut.

"Man känner sig hemma borta och borta hemma"

Ja så känns det verkligen nu.

Vi är nu tillbaka i krigets Afghanistan efter några mycket välbehövliga lediga dagar hemma i svea rike. Dessa spenderades i vila och turnérande bland vänner och familj. En sak som är bra med att vara hemma på leave, man behöver aldrig göra sin egen middag. Det finns alltid någon som vill att man ska komma över och äta mat och umgås. Inte minst min mor som alltid tajmar sina bästa rätter då jag är hemma. Och man får alltid sova tills man känner att man har sovit klart. Det gillar jag skarpt.
När det väl var dags att bege sig tillbaka hit så kände jag faktiskt ett sug att åka ut och jobba igen. Trots att det är kort tid kvar av missionen och fler och fler börjar bli mer och mer missionströtta. På något sätt är jag lite rädd för att bli civil igen och ville få på mig min ökenuniform och göra det jag nu har blivit rätt bra på tycker jag. Även fast det sliter på kroppen mer än den civila vardagen.
Det är många människor och olika medier som har frågat/intervjuat mig/oss angående denna insats och mission. Och en återkommande fråga är vad som får mig att välja detta typ av jobb. Och jag kommer alltid fram till samma svar. Gemenskapen med grabbarna, äventyret, kombinerat med att känna att man gör nytta. Det är inte svårare än så. Och det är jag övertygad om att många yxor (veteraner) kan skriva under på.
Visst får man en fin gemenskap med kollegorna hemma också, där vi också gör nytta. Men det går inte att jämföra med det jag personligen får ut av åka på mission.
Det har ju varit ett väldigt pådrag i media om vår insats här senaste tiden. Jag med många andra i min pluton har figurerat  mycket i olika mediala sammanhang. Många vill veta hur vi känner inför allt som händer. Min uppfattning är att, för oss så är allt väldigt enkelt. Vi vet alla vad vi gett oss in på och är alla medvetna om vad som kan hända och även händer. Vi är även enade om att vi måste stanna här och fortsätta göra det jobb vi är här för att göra. Det finns inte i min värld att dra tillbaka våra trupper nu. Dom som tycker det är för mig naiva och egoistiska i sitt tänk.
Jag vet att det låter märkligt, men samtidigt som jag klev av planet här i maj när missionen började, så var jag införstådd med att jag kanske inte kommer hem levande. Många säger till mig att det är så onödigt att riskera något sådant. Men man tar ju risker med vad man än gör här i livet. Dör man här så blir man hyllad som en hjälte, dör man hemma i till exempel trafiken, så blir man bara en notis i lokaltidningen. Jag lever livet nu, så kan jag leva på det när jag blir gammal.

Nog om mina tankar och funderingar.

Vi hann knappt vila upp oss från resan ned hit förrän vi fick utryckningsorder. En av kompaniets plutoner befann sig i området där en av våra soldater stupade nyligen, för att till fots lösa uppgift. Men det kom information om att fienden var redo i byn och låg och väntade på rätta tillfället att slå till. Styrkeföhållandena var heller inte så som vi ville ha dom. I åtanke ska man också ha att fienden ofta besitter initiativet. Det ansågs vara alldeles för riskabelt att gå in utan ytterligare understöd. Varpå vi blev utskickade för att finnas till hands.

Man har också under dagen observerat en grupp män som grävt i närheten av en viadukt likt den Kenneth stupade vid.

Vi kommer till platsen och enligt information så skrämmer det fienden så pass att dom väljer att ligga lågt så länge. Vi är utplacerade i stridslinje med vagnarna vända mot byn, vi blev kvar i detta området under hela natten. Redo att göra vad vi kan för att hjälpa till. Det förblir dock lugnt hela natten. Jag antar att fienden har dragit lärdom från tidigare tillfällen och insåg att ge sig på oss inte är någon bra idé.

På platsen där man observerat de grävande männen hittar man under natten en IED intill viadukten. En bombröjningsgrupp som finns med oss under operationen gör sitt jobb och spränger den i luften under kontrollerade former.

Efter detta så förblir allting återigen lugnt under resterande del utav natten.
Tilläggas bör är att det blir förbannat kallt under nätterna nu även fast det är hyggligt varmt om dagarna. Det är långkalsonger och värmetröja som gäller nu. I vanliga fall har vi dieselvärmare som kan värma upp oss i vårt stridsutrymme i vagnen. Men vår är lägligt nog trasig så vi fick knöla fram ett patienttäcke och göra så gott vi kunde att fördela på oss soldater där bak i vagnen.

Detta blev en i mängden maratonpatruller på många många timmar i terrängen. Det har blivit en vana för oss, dock blev det extra påtagligt under just denna operation. Kan ha att göra med att vi nyss varit hemma på leave. Det var längesedan jag sov så tungt som jag gjorde efter detta dygn.

 

Kommentarer

  • 2010-11-15 skrev John

    Jag tror säkert att många amerikanska soldater i Vietnam ansåg hemmaopinionen "naiv". Men vilka var egentligen naiva, när vi ser på Vietnamkriget så här i efterhand? Gör oss alla en stor tjänst, åk hem tillsammans med alla andra "yxor" därnere. Vi svenskar vill inte ha er där.

  • 2010-11-15 skrev Henrik Yxa

    John, bara så du vet så kan vi ju rada upp en del andra konflikter som det fanns rätt så mycket motstånd mot på, t.ex. våran hemmaplan till:

    Andra världskriget
    Bosnienkriget

    Men där var det nog också bäst att åka hem och strunta i allt, bara strunta i allt och skaffa ett fadderbarn via PLAN och köpa Rättvisemärkta bananer, och åka buss till jobbet så gör man ju tillräckligt med skillnad. För vad för nytta hade vi kunnat gör där...

    Men det är klart John, du har förmodligen också gjort skillnad. Jag kanske är naiv, men jag vet att jag gjort skillnad, kanske inte för så många, och inte med så mycket, men jag har gjort det.

  • 2010-11-16 skrev Joel Thungren

    @ Henrik Yxa. Hade det funnits en "like" knapp på denna blogg. Så hade jag tryckt på den till din kommentar.

  • 2010-11-16 skrev Daniel Jansson

    Skönt med lite ledighet Joel. Vet av erfarenhet att 3-minuter i duschen känns avlägset när man är hemma i Svea :)

    Håll fanan högt nu sista tiden. Hälsa grabbarna och tjejerna. Never lean back.

  • 2010-11-16 skrev Magnus

    Ni gör ett bra jobb där borta. Bara en yxa kan förstå hur det känns att få komma "hem" igen efteren leave. Johan palestinaschalar och näbbskor är ute nu, väx upp och förstå att tyvärr så behövs militär närvaro i form av FN och NATO i vissa länder för att merparten av befolkningen ska kunna få leva.

  • 2010-11-17 skrev Max

    John, tala för dig själv. Är tvärsäker på att det är många svenskar som vill ha trupperna där. Det är lätt för en trygg svensk att säga att man bör skicka hem de trupper som åkt dit, av anledningen att det är farligt. Trupperna är nog väl medvetna om riskerna och det är troligtvis värt riskerna.

    Tror dessutom att Afghanska befolkningen vill ha svenskarna där, och det är ju huvudsaken. Men du kanske gillar sharialagar.

  • 2010-11-22 skrev Thomas

    När man kritiserar enskilda soldater som offrar liv och lem för att våra folkvalda politiker har bestämt att vi skall vara i Afghanistan så är man helt fel ute. Bättre i så fall att ge sig på politikerna som bestämt detta. Joel och alla andra är värd mera respekt från oss här hemma.

    Stay safe // Thomas

  • 2010-11-23 skrev Joel Thungren

    @ Daniel Jansson ja vi gör vårat bästa för att hålla fanan högt. Hade ni TRE minuter i duschen ni? :)
    Vi har bara två...dock vet jag ännu ingen pansarskyttesoldat som lyckats tvätta sig ren på så kort tid.

    @ Max och Thomas Tack för stödet!

  • 2011-03-11 skrev oskar

    snygg

blog comments powered by Disqus