Misslyckad skjutövning

Idag skulle vi kontrollskjuta våra vapen uppe i bergen utanför tysk/norska campen Marmal. Tanken var att vi skulle skjuta med alla våra vapensystem,(Automatkanoner, Kulsprutor, Automatkarbiner, Granattillsatser, Pistoler, Granatgevär, Prickskyttegevär)  precis som vi gjorde i Aybakh i början av missionen. Men så blev det verkligen inte, det här blev nog den sämsta skjutdag jag någonsin varit med om. Till att börja med fick vi vänta i ca två timmar på marmal för att den tyske skjutledaren som skulle med och kontrollera skjutningarna blev klar och redo att åka. Så planerna att börja skjuta innan den värsta värmen slagit till gick då i stöpet.

Innan vi kom fram till skjutplatsen så fick jag mig ett gott skratt i vagnen. En form av skadefyllt skratt. Mest för att jag kände igen mig en den situationen så mycket. Som jag skrivit tidigare så händer det att man drabbas av klaustrofobi och får panik nere i stridsutrymmet. Det var vad som hände en soldat i vår vagn idag. Innan vi var framme så hörde jag honom skrika inne från stridsutrymmet. "KAN VI KLIVA UR! JAG HAR SUTTIT HÄR TRE TIMMAR NU OCH BÅDA MINA BEN HAR DOMNAT BORT...JAG FÅR PANIIIK....ÖPPNA DÖRRARNA...UUUUT...UUUT!"

Känner mig lite hemsk som skrattar åt stackaren. Men jag vet ju precis hur jobbigt det kan vara att sitta instängd där nere en längre tid.

När vi väl tagit oss ut bland dem sandfärgade bergen fick vi veta att vi endast får skjuta finkalibrig ammunition (vilket innebär endast kulsprutor, automatkarbiner och prickskyttegevär) på den här platsen. För att kunna skjuta alla våra vapensystem var vi tvunga att förflytta oss tre gånger till olika sorters berg. Det gjorde vi inte då det skulle ha tagit oss hela dagen. Vi fick nöja oss med att skjuta finkalibrigt. Kulsprutor och prickskyttegevär blev det, av någon anledning kunde vi inte ens skjuta våra automatkarbiner samtidigt. Även det tog en väldigt lång tid. Då vi endast fick skjuta med EN stackars kulspruta åt gången. Har aldrig ens varit med om sådana restriktioner hemma på skjutbanorna i Sverige. Skjutledaren avbröt även skjutningarna varje gång det skulle starta eller landa ett plan borta på camp marmal. Som nog låg i alla fall tre-fyra kilometer bakom oss. Lite lätt frustrerande.

Tråkig dag där det kändes som att vi bara kastade bort tid. Känns mycket märkligt med sådana sanslöst hårda skjutregler mitt ute i en öken i ett land som befinner sig i ett krigsliknande tillstånd. Nästa gång hoppas jag att vi låter bli att informera tysken om att vi ska skjuta, eller åker till amerikanarnas camp Mike Spann där det är lite lösare tyglar.