De flesta människor jag ser är barn mellan fem och tio år.

Möte med verklighetens Afghanistan

När vi gjort i ordning vagnarna, förövat tänkbara situationer, laddat våra vapen och rullat utanför grindarna blir kontrasten verklig. Jämfört med Sverige bjuder vår camp på en fager upplevelse av faciliteter. Man är van vid de bekvämligheter som vi tar för givet. Jämfört med den verklighet vi nu rullar in i, bara 100 meter utanför murarna, lever vi i överflöd och extrem lyx. Det är en oerhörd fattigdom och primitiva levnadsförhållanden som tonar upp runt omkring våra stridsfordon. Lera, damm, jord, smuts och fallfärdiga boenden tillverkade mestadels av lera och träbitar. Tygtrasor till kläder, lek på en åker, någon som eldar, två äldre herrar rider på en åsna medan andra springer barfota. En kvinna i burka bär på ved och på en liten väg till höger står två män böjda över motorhuven till en bil. Nyfikenhet, vänlighet, fattigdom. Min första tanke är att nu är det på riktigt. Nu rullar vi, nu börjar vår mission. Här. Nu. Mitt bland dessa människor. Det är det lilla barnet med röd sliten mössa och mörkt hår som vi är här för att hjälpa. Det är mannen som står utanför det lilla skjulet och säljer bilslangar som kanske hinner uppleva en bättre framtid. Det är kvinnan i burka och barnen med djupa mörka ögon som berör mig mest. Det är overkligt men ändå påtagligt. Medelåldern i Afghanistan är runt 40 år - en otänkbar kränkning av de mänskliga rättigheterna sett med våra ideal. Säkert 70 procent av alla jag ser är barn mellan fem och tio år. Vad gör de ute på gatorna, varför är de inte i skolan?

Vi skjuter in våra vapensystem på en tysk bas mellan två berg där topparna vakar över oss. Skjutbanan består av öken med en minimal vall av jord som skyddsvall i bortre änden. Några hundra meter bortanför skjutbanan finns lokalbefolkning inom vårt riskområde. Det är ett annat tänk kring säkerheten här nere. Vi beordras att vara uppmärksamma på var vad vi har bakom våra mål, en vådabeskjutning av civilbefolkningen är det sista vi vill åstadkomma.

Vi rullar hemåt i skymningen med bedårande utsikt över bergen, en värmande sol och vackra intensiva färger. Allt detta vackra i en misär jag aldrig kunde föreställa mig. Undrar hur det ser ut väster om staden i de ännu fattigare områdena. På söndag skall vi dit, det första riktiga patrulluppdraget.

 

Kommentarer

  • 2009-12-23 skrev Paps

    Trevligt skrivet! Det ska bli mycket intressant att följa din blogg under din tid i Afghanistan.

  • 2009-12-23 skrev Eva-Sofi

    Hej Daniel, du skriver väldigt bra och intressant. Jag kommer också att följa din blogg. Hälsningar från ett snörikt Stockholm.

  • 2009-12-23 skrev Andreas

    Jag uppskattar verkligen att du beskriver vardagslivet. Medryckande skildring av hur afghanerna lever och hoppas att medvetenheten om den misär som finns där sprids.

  • 2009-12-23 skrev Lillis

    Jisses så intressant! Jag kommer följa varje steg du tar!
    Ta hand om dig, fast de vet jag ju att du gör kompis! Kram!

  • 2009-12-23 skrev Mange och Linus

    Hej Daniel! Vi tycker du är ett föredöme och ett bra exempel på gott hjärta. Vi vill önska dig och dina kamrater en god jul från ett kallt och snörikt Gävle...för din vetskap skull, igår brann den berömda julbocken! Ta hand om dig. Hälsningar Mange och Linus Larsson

  • 2009-12-23 skrev Malin

    Jag är så stolt över dig min älskade.

  • 2009-12-24 skrev Jane Österlind

    Daniel, tack för dina målande beskrivningar av livsvillkoren för människor i ett land långt bort från vårt eget.Med hopp om en lugn JUL för er alla. Fridefull kram Jane.

  • 2010-01-21 skrev ElinorEÖ9E

    Jag tycker att du beskriver skillnaden mellan fattigdom och välfärd väldigt bra.

    När jag sitter här i Sverige och läser din blogg får jag en djupare inblick av hur det är i Afghanistan. Mycket djupare än de jag ser 20.00 på Nyheterna. Vi sitter i våra stora soffor och tittar på nyhetsreportages från Afghanistan nästan varje dag. Vi blir ständigt matade. Men vad gör vi? Vi sitter och tycker synd om dom som vi ser på tv-skärmen, men de flesta gör inget åt det. Någon annan kan väl ta tag i de där? tänker de flesta. Stort cred till dig som vågar ta tag i saken och inte blundar! :D

  • 2010-02-04 skrev Daniel Jansson

    Tack för era kommentarer. Innan jag åkte ner hit var min uppfattade verklighet om Afghanistan mestadels tagen från aktuell medierapportering och så här i efterhand kan jag känna att bilden inte alltid stämmer med verkligheten. Det har därför varit extra nyttigt för mig, som också arbetar med media hemma i Sverige, att få uppleva allt detta själv - att ställa upplevd medierapportering mot egna upplevelser på plats i landet. Jag tror att det är viktigt att alla människor i alla situationer har detta med sig, mediernas bild är på intet sätt en garanti för sanning. Bakom varje penna finns en vinkling, ett syfte eller en uppfattning som gör att effekten av artikeln eller inslaget påverkas - det gäller även mina inlägg här på bloggen. Det är viktigt att vara medveten om detta.

  • 2010-10-10 skrev JamesGreer

    When you're in the corner and have no money to move out from that, you will have to receive the http://bestfinance-blog.com/topics/personal-loans">personal loans. Just because it should aid you for sure. I get consolidation loans every year and feel great because of this.

blog comments powered by Disqus