Trött pansarskyttesoldat.

Öppna och säkra väg.

I fredags rullade vi ut tidig morgon från camp northern lights för att påbörja en uppgift i en by där vi som som vanligt vet att det finns mycket bus. Uppgiften var att öppna en av vägarna in till byn och hålla den öppen tills att det anlände kontraktörer och ANP (Afghan National Police) som skulle påbörja byggandet av en polischeckpoint strax utanför byn.

Vi anlände till platsen tidigt på fredagmorgon. Vi säkrade terrängen runt om vägen medans ett IEDD team (Improvised Explosive Device) sökte vägen efter bomber och minor. När dem var klar och hade lämnat platsen så stod vi kvar med våra vagnar och såg till så att ingen hittade på något bus under tiden vi  inväntade kontraktörer och poliser.

Vi hade även förmånen att via radio spänt lyssna på när vår grannpluton utkämpade en långdragen strid i en närliggande by. Det gick även att i horizonten se när dem använde sig av sina granatgevär och rökgranater. Dem fick även hjälp av amerikanska stridsflygplan som vi såg passera ovan oss några gånger.

ANA(Afghan National Army) fångade också vår uppmärksamhet där ett tag, då de denna dag patrullerade en bit av route five med sina attackhelikoptrar. Anledningen till det var att hålla ett vägavsnitt säkert för en passerande lastbilskaravan. Dem var enligt ryktet även i strid i detta område. Men det var inget vi såg eller hörde.

26 timmar senare. Solen hade gått upp för flera timmar sedan, och vi hade varken sett röken av några kontraktörer eller afghanska poliser. MEN vägen var väldigt säker och väldigt öppen. Tack och lov blev våra trötta kroppar avlösta av en annan svensk enhet, som skulle stå för bevakningen under dagen. Samtidigt som dem löste av oss så anlände människorna som skulle påbörja byggandet av denna polischeckpoint. Vi tillbakaryckte till vår kära Forward Operation base. Där vi blev informerade om att vi skulle få vila åtta timmar innan det var dags att lösa av våra avlösare. För att fortsätta bevaka vägen och bygget.

När vi så vaknade framåt fyra tiden på lördagseftermiddagen så fick vi tidigt veta att vi inte skulle dit och bevaka bygget längre. För poliserna hade ångrat sig av någon anledning. Dem ville inte längre bemanna en polischeckpoint där. Om dom inte hade tillräckligt med poliser för det eller om de bara är oroliga för att ha manskap i denna icke så vänligt inställda by är oklart. Kanske ville de att vi skulle bemanna den åt dem? Men när vår chef fick höra detta så gav han ordern att genast sluta bygga denna checkpoint.

Så istället verkade det som att vi skulle få åka tillbaka tidigare än väntat till CNL (camp northern lights). Men ganska exakt efter att jag ätit klart min frukost/lunch/middag, eller vilket mål det nu egentligen var. Så fick vi order att göra oss marschfärdiga och vara redo att understödja en Afhansk polisenhet som befann sig i strid några kilometer från vår position.
Vi lämnade FOB och anslöt till positionen där poliserna skulle vara i strid. Vi gjorde en omfattning med vår vagn och bärgarvagnen för att skära av fiendes eventuella flyktväg. Vi fick order att göra avsittning med två gruppers soldater och göra oss redo för närstrid. Jag dubbelkollade att jag hade en kula i loppet till min automatkarbin, Dammade av en 40mm granat till min granattillsats och såg till att jag hade bra med vatten med mig ifall det skulle bli långvarigt. Vi framryckte växelvis över ett bomullsfält som inte var helt lätt att forcera. En av oss trillade ner i ett vattendike, han reagerade snabbt nog för att rädda sin kulspruta från att bli dränkt. Vi intog eldställningar i enligt gruppchefsorder lämpliga riktningar. Vi såg endel människor vi tyckte uppträdde misstänksamt, men observerade ingen strid eller några beväpnade människor. Men vi  gjorde oss ändå redo för närstriden vi blivit beordrade att vara beredda på.
Efter en stunds spanande i låga ställningar bland bomull och gräs fick vi information att denna strid var över för tre timmar sedan. Det hade tyvärr blivit ett missförstånd angående tidsförhållandena för deras stridskontakt. Vi fick order att göra uppsittning igen och bege oss tillbaka till FOB. Men magkänslan sa ändå att fienden var där i närheten av oss. Trots att striden var över för längesedan.

Tillbaka på FOB så blev nästa order att göra oss marschfärdiga ännu en gång. Men denna gång för färd tillbaka till CNL där man hade lagt undan grillat kött och potatisgratäng åt oss i matsalen. 

Det smakade väldigt gott och var ett värdigt avslut på helgens operation.

 

Kommentarer

  • 2010-10-14 skrev Tobbe

    Mycket intressant att läsa din blogg! Tycker ni gör ett kanon jobb!
    Keep on going and stay safe!

  • 2010-10-20 skrev Micke Svensson

    Jag tycker att det räcker med detta bloggande!!!!!!!
    Armémusseum bör ta sitt ansvar gentemot svenska soldater och värna om deras liv och uppdrag genom att stänga ner denna blogg omedelbart.
    Joel. Om du nu (Vilket jag tvivlar starkt på) skulle få göra en till mission i Svensk Försvarsmakts regi så är tippset att söka som PIO.
    Kom ihåg att för varje blogg där du beskriver om eran framryckning och arbetssätt så utsätter du dina kollegor för direkt livsfara. Kom ihåg att du med din totala okunskap utsätter dina kamraters liv och hälsa. sluta vara mediakåt och gör det NU.

  • 2010-10-20 skrev Mikael

    Micke Svensson

    Tycker att det info han lämnar ut inte ger någon större insikt i taktiker och arbetssätt. Dom som försöker bekämpa ISAF på plats redan gjort dessa observationer och mer därtill.

    Du måste också väga den info som kommer ut här med vikten av att folk få veta vad som försigår där nere och skapa en åsikt. Sådant är också viktigt ur en demokratisk synpunkt.

    Joel: Beklagar eran förlust där nere och håller tummarna att ni inte stöter på ännu en liknande tragedi som ni och Wallins anhöriga precis upplevt.

    Sköt om er, ni gör ett bra jobb... Och bloggandet gör folk mer medvetna om vad ni gör för insatser, fortsätt med det det är också viktigt!

  • 2010-10-20 skrev Joel Thungren

    @Micke Svensson: Det är lustigt att du uttalar dig om min bristande kunskap, så vitt jag vet så känner inte vi varandra. Jag utger mig inte för vara överdrivet kunnig heller. Jag försöker endast förmedla vår vardag till er där hemma. Ja till er som är intresserad av att veta då.
    Det är inte många veckor kvar på vår mission. Så du får väl hoppas på att det blir en saft och bulla blogg här istället under FS20.

    För dig anses jag vara mediakåt. Det förstår jag. Själv ser jag det mer som att jag tar möjligheterna som ges att förmedla till alla som vill veta hur vi har det på ett effektivt sätt.

  • 2010-10-21 skrev Micke Svensson

    Jag har läst igenom dina inlägg och även de efterföljande kommentarerna. Jag lägger ingen vikt i att beklaga mig över huruvida du lägger ifrån dig stridsutrusningen eller ditt vapen. För att höja stridsvärdet och kunna vara stridseffektiv så måste man lätta på utrustningen i vissa situationer där chefen bedömer att det är OK. Det är jag fullt medveten om.
    Nu läste jag Mikaels kommentar och hoppas att han läser detta. Jag har aldrig skrivit att Joel avslöjar taktiken i framryckningssätten eller i olika modus, dock bekräftas mycket i denna blogg. Det är jag fullt övertygad om att det kan skada arbetet.
    Jag stödjer insatsen till fullo och tycker att Sverige gör ett extremt jobb där nere, dock får vi inte glömma att Sverige ingår inom ramen för ISAF där just detta är vardagsmat för vissa deltagande länder.
    Sverige har i Lördags förlorat ett mycket omtyckt soldat och det ska vi aldrig glömma.
    För att uppnå stridseffektivitet så är det av yttersta vikt att inte ge motståndsmännen något som helst kött på benen om Sveriges arbete på plats. Det är inte alltid motståndsmännen vet att det var Svenskar de skött på, i och med förmedlingen på denna blogg om strider i ett visst område så blir det en bekräftelse för motståndsmännen. Exempel: Idag var vi på en patrull i område X, i byn A blev vi påskjutna med RPG och finkalibrig eld. Dock lyckades vi pressa tillbaks motståndsmännen då vi gjorde en urlastning och framryckte i syfte att ta mark. Motståndsmännen flydde och vi kunde åka hem alt fortsätta patrullen mot byn B.

    Detta kanske för många läsare inte verkar så detaljrikt. Men detta var en väldigt utförlig beskrivning om taktik och tillvägagångssätt för en kunnig människa.

    Att kommunicera hem med anhöriga och medborgare är till grund för en dräglig vardag. Det är oerhört viktigt att ha kontakt med Sverige och det ska vi fortsätta att ha. Om det nu stämmer att det är Försvarsmakten som "Huxflux" utsett Joel till att förmedla arbetet och händelsen tycker jag att det är mycket beklagligt och kam inte lasta någon annan för detta. Om fallet är så, då måste det sunda förnuftet få ta i överhand och endast förmedla stämningen och statusen bland soldaterna. Att skriva om en strid eller dylikt tror jag endast bara intresserar människor som inte vet hur det är att leva där nere 24/7. Stridserfarenheterna är av ytterst vikt att vi behåller för oss själva, och tar med oss dom hem för att kunna ge efterföljande mission så mycket kött på benen som möjligt.

  • 2010-10-30 skrev Anonym

    Micke Svensson!!!

    Jag tycker att du har helt rätt och verkar veta vad du pratar om.
    Jag själv är inte så insatt i arbetssätt och modus, men jag tycker att veta verkar vettigt det du skriver.

blog comments powered by Disqus