Galtstyrkan.

Vård, strid och granatkastarbeskjutning.

Dags för en liten uppdatering av senaste veckan här i Afghanistan. För min pluton har det varit ett stressat lugn. Vi har mestadels bedrivit vaktande av campen och påbörjat slutvård på mycket av vår utrustning. Vi har många saker som ska vårdas och fixas med innan vi lämnar över till nästa Delta-pluton, så det har varit ett högt arbetstempo här inne. Högt tempo och händelserika dagar är det även när vi är ute på fältet.

Där hemma har ni antagligen fortsatt att matas av det som händer här nere. Utanför campen händer det fortfarande mycket. En av våra patruller blev attackerad där vi tyvärr fick tre skadade  isafsoldater, varav en svensk officer.

Till den platsen fick jag och några få andra ur min pluton rycka ut. Vi befann oss med ett par galtar ute på ett mindre uppdrag när vi fick veta vad som hänt. Vår position var inte allt för långt ifrån denna händelse varpå vi fick order att framrycka till platsen och understödja. Trots vår fördelaktika position så var vi långt ifrån först att ansluta till platsen. Mycket på grund utav en rejäl felnavigering. Men vi kom i alla fall fram.

Där blev vi inte speciellt länge förrän vi får nya order att understödja vår förstärkningspluton som finns i området. Dom hade observerat ett antal beväpnade män i anslutning till en by. Vi framröck till platsen där vi anslöt med några fler svenska enheter som hade samma uppgift som oss. Vi stod där med vår två galtar starka styrka och var allmänt redo, då vi hör på radion att våra kollegor hamnar i strid. Men det ska mycket till innan en stridsfordons pluton behöver understöd av två galtar, så vi blev fortsatt stående. Lyssnades via radio och observerandes mot byn där striden ägde rum.

Vi fick fienden på flykt och situationen lugnade ned sig. Vi framröck tillbaka till CNL(Camp Northern Lights) för att återhämta inför nästa dags campvakt och vård.

Det är inte många dagar kvar nu tills vi roterar hem till sverige. Det får ju en att börja fundera mer och mer på vad livet hemma nu kommer att erbjuda. Det kommer garanterat inte bli samma spänning och action. Det kommer ju såklart vara skönt, men det kommer också resultera i att livet hemma känns tråkigt och en aning meningslöst. Men bara man får komma in i sina civla rutiner igen så kommer dessa känslor försvinna.

Nu är det även dags att börja gå igenom sina persedlar och skriva förlustförteckningar över sådant vi har förbrukat/tappat bort under missionens gång. Så att vi kan lämna igen exakt antal av allt vi fick ut där på svinkalla livgardet i början av februari.

Jag vet inte hur mycket ni får veta av vad som händer här just nu där hemma. Men vi upprättade en FOB(Forward Operation Base) i området "väster om MeS" i början på mission och har bemannat den under hela missionens gång. Nu de senaste dagarna har insurgenterna börjat beskjuta denna plats med granatkastare. Vilket har resulterat i en skadad finsk soldat och en förintad bastu. Vi jobbar på så bra vi kan med att få bort denna eller dessa granatkastare innan något händer dom civila i närheten...ja och oss också.

 

Kommentarer

  • 2010-11-28 skrev Evert

    Kämpa på, Joel! Dina dagboksanteckningar är uppskattade runt om det kalla landet i norr.

blog comments powered by Disqus